Luleåbiennalen 2020:
Tiden på jorden / Time on Earth
21.11.2020~14.2.2021
Sista chansen att ta del av Luleåbiennalen 2020: Tiden på jorden
Onsdag 10 februari, kl 16~20 samt lördag 13 februari–söndag 14 februari, kl 12~16
Galleri Syster håller öppet. Grupputställning med Augusta Strömberg, Susanna Jablonski och Ana Vaz.
Torsdag 11 februari– söndag 14 februari, kl 12~16
Havremagasinet länskonsthall i Boden håller öppet. Grupputställning med Beatrice Gibson, Susanna Jablonski, Birgitta Linhart, Fathia Mohidin, Charlotte Posenenske, Tommy Tommie och Danae Valenza.
Lördag 13 februari–söndag 14 februari, kl 14~18
Det gamla fängelset Vita Duvan håller öppet med Maria W Horns hyllade Elektroakustiska komposition "Den vita duvans lament"
Lördag 13 februari, kl 15~19
Konstnären Markus Öhrn och poeten David Väyrynens ljudinstallation "Bikt" ställs ut på isen nedanför Residensgatan i Luleå. Lyssna till ljudsatta vittnesmål av den äldre generationens tornedalskvinnor.
Boka gärna ditt besök via Billetto. Drop in i mån av plats!
För er som inte har möjlighet att ta del av Luleåbiennalen på plats arrangeras också en avslutningshelg online med en fullspäckad radio-show) ledd av biennalens curatorer. Här kommer du kunna ta del av konstnärsamtal, ljudverk och specialskrivna essäer!
Luleåbiennalens utställningar på Norrbottens museum, Luleå konsthall, Välkommaskolan i Malmberget och Silvermuseet i Arjeplog förblir stängda.
Lulu är hur Luleå benämndes i skrift första gången 1327, ett namn med samiskt ursprung som kan uttydas ”östligt vatten”. Det har fått ge namnet till Luleåbiennalens journal vars första nummer gavs ut i samband med Luleåbiennalen 2018. Under årets biennal ges läsarna genom fyra nummer olika ingångar till biennalens tematik kring realismens giltighet idag. Lulu-journalen görs av biennalens konstnärliga ledare och inbjudna gästredaktörer. Tidningen publiceras här och går att ladda ner för utskrift. Formgivning: Aron Kullander-Östling & Stina Löfgren.
ISSN: 2003~1254
För sin installation på det före detta länsfängelset Vita Duvan i Luleå har musikern Maria W Horn komponerat sångcykeln Den vita duvans lament, som tillsammans med ett pulserande rött ljus utgör den suggestiva och mycket finstämda situation besökaren kan ta del av på plats. Här, i biennalens radio och kanalen Vävda sånger, har nu också du som inte befinner dig i Luleå möjligheten att lyssna till det nykomponerade ljudverket. Sångcykeln består av de tre styckena Omnia Citra Mortem, Heac Est Regula Recti samt Längtans duva. De är alla komponerade för att sjungas till en elektronisk bakgrund, en cykel bestående av fjorton ackord i Bb-moll, vilket gör att samtliga sånger är komponerade som progressioner över detta modus.
Så här beskriver Maria W Horn de tre satserna:
OMNIA CITRA MORTEM
Omnia citra mortem är latin och kan översättas som: allt hitom döden. Detta är en juridisk term som innebar att den anklagade som icke erkänt sitt brott ej kan dömas till döden, utan enbart till tortyr omnia citra mortem , till dess att en bekännelse kommit till stånd. Den korta cykeln repeteras sju gånger, varefter den åter är i synkron med den elektroniska bakgrundens längre cykel.
HAEC EST REGULA RECTI (del II)
Haec est regula recti är latin och kan översättas till detta är regeln / lagen för korrekthet. Bilden kommer från den franska fysikern och författaren Nicolas Andrys bok L’orthopedie, the art of correcting and preventing deformities in children. I den franska utgåvan av Michel Foucaults Övervakning och straff (1975) är bilden den mest framträdande i en serie av trettio litografier, som illustrerar bokens huvudsakliga tematik; att undersöka de sociala och teoretiska mekanismer, vilka låg bakom förändringen av det västerländska bestraffningssystemet från 1700-talet och framåt. Av Den Vita Duvans tre sångcykler så representerar denna själva disciplineringsprocessen. Detta kan på Vita Duvans cellfängelse motsvara både vakternas och fängelsepredikanternas arbete med att genom isolering och strikt reglering av fångarnas sinnesintryck utöva sitt inflytande, men även fångarnas egen vånda och hopp om botgöring. Denna del sjungs därför med kraft och auktoritet.
LÄNGTANS VITA DUVA (del III)
Texten är hämtad från en traditionell folkvisa från Närke. Jag har valt ut en del i texten och modifierat den sista raden från överger till återser , för att bättre reflektera fångarnas tänkta perspektiv.
Förr skall Hällebergen rämna såsom is
Förr skall solen bortmista sitt sken
förrskall skogen bli förvandlad till en duva
Än jag någonsin dig, min vän återser
Sångare: Sara Parkman, David Åhlén, Sara Fors & Vilhelm Bromander
Läs mer om Maria W Horns installation Den vita duvans lament här