Luleåbiennalen 2020:
Tiden på jorden / Time on Earth
21.11.2020~14.2.2021
Sista chansen att ta del av Luleåbiennalen 2020: Tiden på jorden
Onsdag 10 februari, kl 16~20 samt lördag 13 februari–söndag 14 februari, kl 12~16
Galleri Syster håller öppet. Grupputställning med Augusta Strömberg, Susanna Jablonski och Ana Vaz.
Torsdag 11 februari– söndag 14 februari, kl 12~16
Havremagasinet länskonsthall i Boden håller öppet. Grupputställning med Beatrice Gibson, Susanna Jablonski, Birgitta Linhart, Fathia Mohidin, Charlotte Posenenske, Tommy Tommie och Danae Valenza.
Lördag 13 februari–söndag 14 februari, kl 14~18
Det gamla fängelset Vita Duvan håller öppet med Maria W Horns hyllade Elektroakustiska komposition "Den vita duvans lament"
Lördag 13 februari, kl 15~19
Konstnären Markus Öhrn och poeten David Väyrynens ljudinstallation "Bikt" ställs ut på isen nedanför Residensgatan i Luleå. Lyssna till ljudsatta vittnesmål av den äldre generationens tornedalskvinnor.
Boka gärna ditt besök via Billetto. Drop in i mån av plats!
För er som inte har möjlighet att ta del av Luleåbiennalen på plats arrangeras också en avslutningshelg online med en fullspäckad radio-show) ledd av biennalens curatorer. Här kommer du kunna ta del av konstnärsamtal, ljudverk och specialskrivna essäer!
Luleåbiennalens utställningar på Norrbottens museum, Luleå konsthall, Välkommaskolan i Malmberget och Silvermuseet i Arjeplog förblir stängda.
Jag har nu gjort en spännande resa med Brecht i olika riktningar och vill gärna berätta hur mina tankar har löpt. Det är ju ett ovant upplägg för mig att lämna det trygga begreppstugget och vara friare. Oj, så svårt för en som förlorade sitt språk i avhandlingssammanhangen för flera decennier sedan, när jag förgäves försökte skriva läsbar prosa för en intresserad läsekrets.
Jag har stannat för tanken att vara kvar i min mångåriga jordmån som bilderbokskritiker/forskare och tidigare drama-teater-film-lärare. I min nuvarande lärarroll på en konstnärlig högskola har vi ju under tio år hållit fortbildningskurser för yrkesverksamma illustratörer och grafiska formgivare i konsten att bilderboksberätta (där jag är med) och i konsten att skapa serier och grafiska romaner (där jag bara dyker upp som gäst någon gång av ren lust). I de förra kurserna har vi arbetat med att bryta upp befintliga stilar och manér hos deltagarna genom en rad grepp: få dem att bli just lekfulla, fria och vilda genom att välja och vraka inom konstvärlden efter förebilder och grepp som de kan citera, parafrasera och stjäla ifrån eller referera till och alludera på i hommager och intertextuella blinkningar. De har i ett uppföljande projekt fått välja föregångare bland mer eller mindre bortglömda bilderboksklassiker, som de skulle kunna damma av och lyfta till ny aktualitet och verkshöjd genom remediering (i ”läkande”syfte). Väldigt kul och lärorikt att följa!
Min tanke med Brecht och Vad kostar järnet? är att vi skulle planera en ytterligare nivå, en ”transmediering”. Nu kunde vi göra allvar av allt vårt prat om att bilderboken som performativ konstart är nära släkt med teatern; nu får studenterna i uppgift att undersöka detta prat genom att göra bilderbok av en enaktare av Brecht! Hur kan ett medium förstås av ett annat medium? Vad vinner man i omgörningen? Hur ersätter man det akustiska bidraget i perceptionen? Vilka konstnärliga utmaningar skulle en sådan transformation kunna innebära? Vilka pedagogiska utmaningar om man vill hedra Brechts didaktiska ambition och kritiska/politiska syfte? Och hur ser utmaningarna ut beroende på vilka implicita läsare de väljer till sitt projekt?
Om de vill göra en ganska bokstavlig transmediering av pjäsen, så kanske boken ska rikta sig till unga läsare, som kognitivt befinner sig på en nivå av begynnande abstrakt tänkande, och till en läsande vuxenpublik. Då kan de prova på en inscenering/bildsättning för traditionellt 32-sidigt bilderboksformat eller göra sin storyboard för en grafisk roman.
Vill man ha större utmaningar kan man vandra neråt i läsaråldrar: tweens (10~13), skolålder (7~9), förskoleålder ner till pek- och bild-berättelsenivå (med mycket undertext för de högläsande vuxna).
Ju yngre åldrar på de implicita läsarna desto större utnyttjande av Brechts humor- och gyckel-drag och spelande på hans naivitet i olika sorters barnperspektiv. Här finns ju spännande förebilder hos Barbro Lindgren, Gunna Grähs, Anna Höglund, Eva Lindström, Anna Bengtsson, Tidholms o.s.v. Och även folksagor och konstsagor har goda bidrag för inlån och citat (Mäster skräddare, Grimms Kloka Elsa, H.C. Andersens Tordyveln…).
Här kommer ju intressanta frågor in, om vilka Verfremdungseffekter i bild och text som kan tjäna storyn? Hur fungerar antropomorfisering av djur och leksaker som distanseringsgrepp? Camera-looks och spel och tilltal mot publiken/läsaren. Olika humorgrepp enligt t.ex. Arthur Koestlers humortrappa? Om detta har jag skrivit en del tidigare bl.a. i hyllningsskriften Först och sist Lennart Hellsing (1989), då jag undersökte hur hans illustratörer löste ut hans ofta vilda ordvitsande i tolkande bilder i artikeln ”Hellsings bildvärldar”.
Inte minst måste ju studenterna ta ställning till var de ska lägga ribban på det tematiska och moraliska planet: Brecht skrev ju sin enaktare i en akut samtida, politisk situation i det som blev upptakten till andra världskriget (typ väcka och medvetandegöra naivt sovande svenskar). Fungerar det innehållet med avsedd effekt idag? Eller ska man fundera på vad Brecht skulle finna ännu angelägnare och brådskande idag? Det finns ju dessvärre en del att välja på. Och vad kunde här engagera mindre barn av orättvisor, orättfärdigheter på lekkamrats- och syskonnivå?
Här kommer ju sedan alla viktiga estetiska val in; konstnärliga tekniker och uttryck och eventuella anknytningar till det teatrala ursprunget hos Brecht med den stiliserade karaktärsskildringen och ”regianvisningen” att rollerna ska spelas i ”slapstickstil”. Hur just detta skall översättas till dagens estetik – och för barn och ungdomar – blir ju intressant att ta del av.
Radio 65.22 är ett tvärsnitt av biennalens tema och innehåll som förstärker och tillgängliggör skrivna texter, gestaltade situationer och konstnärliga röster. Radio 65.22 möjliggör också för dig som inte kan uppleva Luleåbiennalen på plats i Norrbotten att ta del av valda delar av årets aktiviteter. Vi vill skriva in oss i en experimentell och utforskande radiotradition där själva mediet blir en plattform för vår idé om radio och dess förmåga att skildra och avspegla vår omvärld. Radio 65.22 får till uppgift att på ytterligare sätt berätta om verkligheten, som kanske inte är möjligt genom bilden eller texten.
Under Brottstycken: Tiden på jorden presenteras radioprogram och ljudverk i olika genrer och former som på ett eller annat sätt är ett utsnitt ur årets biennal. Platsens ande är ett turnerande litteratursamtal om språk och plats. Under ledning av kulturjournalisten och författaren Kerstin Wixe söker vi upp platser som varit avgörande för en författares berättelser eller bär berättelsens historia. Även DeKonstruktion handlar om plats: en serie program som utspelar sig i Malmberget. Vävda sånger är en fördjupande serie radioprogram som accentuerar sången, röstens och berättandets roll i skapandet av nya världsbilder och -ordningar. Vävda sånger har producerats i samarbete med Statens konstråd.
Lyssna, begrunda, njut!