Luleåbiennalen 2020:
Tiden på jorden / Time on Earth
21.11.2020~14.2.2021

Information

Luleåbiennalen 2020 följer noga Folkhälsomyndighetens rekommendationer och utvecklingen kring Covid-19. Vi uppmanar därför alla våra besökare att hålla ordentligt avstånd från andra, god handhygien, och att stanna hemma om ni känner er det minsta sjuka. Det finns handsprit tillgängligt i utställningarna. Vi desinficerar ytor och utställningslokalerna städas noggrant kontinuerligt. Utställningarna pågår till och med 14 februari 2021. Vi reserverar oss inför att restriktionerna kan komma att ändras och återkommer då med uppdaterad information.

För att i förväg planera ditt besök var god boka en tid för respektive utställning genom Billetto. Drop-in är endast möjligt i mån av plats.

Tack för er förståelse, ta hand om er!

A hand I wished I’d never touched
Alaa Abu Asad
For many years now I’ve believed that if I forced myself to dream of somebody, I will eventually be with this person as in a love relationship. This indeed happened to me 3 years ago: I kept evoking dreams about a knight, and a while later, we officially became together.
This notwithstanding the forced dreams, I’ve fallen in love with others and they loved me back. Yet, we’ve never come to agree to (officially) be together…
There is this recurring dream which keeps coming to me since I was a kid, and it's never been that significant for me. However, more incidents lately are obliging me to recall it: A hand, or two, are harshly rubbing my face, annoyingly blocking my sight, and violently holding my breath. In my bed at my parents house, I’ve dreamt of our neighbour’s hand or hands – I can’t clearly remember – kneading my face as if it was a pizza dough being prepared for baking. Mum always convinced herself that that woman, our neighbour, practices sorcery, and that my dream is nothing but a product of witchcraft.
Yesterday, I went to a man’s house in the south part of the city whom I’ve been chatting with for a while to fist him, and I was asked to choose between black and ordinary white latex gloves. I chose the blacks without hesitation.

Alaa Abu Asad lives and works between the Netherlands and Palestine. He received a BFA from the Department of Photography at Bezalel Academy of Arts and Design in Jerusalem, and MA from the Dutch Art Institute (DAI) in Arnhem. Alaa’s work is mainly focused on the image and its various uses and readings.

www.alaaabuasad.com
مُدَام
alaabuasad.tumblr.com

Radio 65.22 är ett tvärsnitt av biennalens tema och innehåll som förstärker och tillgängliggör skrivna texter, gestaltade situationer och konstnärliga röster. Radio 65.22 möjliggör också för dig som inte kan uppleva Luleåbiennalen på plats i Norrbotten att ta del av valda delar av årets aktiviteter. Vi vill skriva in oss i en experimentell och utforskande radiotradition där själva mediet blir en plattform för vår idé om radio och dess förmåga att skildra och avspegla vår omvärld. Radio 65.22 får till uppgift att på ytterligare sätt berätta om verkligheten, som kanske inte är möjligt genom bilden eller texten.

Under Brottstycken: Tiden på jorden presenteras radioprogram och ljudverk i olika genrer och former som på ett eller annat sätt är ett utsnitt ur årets biennal. Platsens ande är ett turnerande litteratursamtal om språk och plats. Under ledning av kulturjournalisten och författaren Kerstin Wixe söker vi upp platser som varit avgörande för en författares berättelser eller bär berättelsens historia. Vävda sånger är en fördjupande serie radioprogram som accentuerar sången, röstens och berättandets roll i skapandet av nya världsbilder och -ordningar.

Lyssna, begrunda, njut!